Att rensa ogräs tycker de flesta är ett nödvändigt ont. Mina kaniner Hanna, Hans-Bobo och Elsie tar mitt ogräsrensande i trädgården på största allvar och har gett den annars så illa omtyckta maskrosen ett helt nytt anseende. Den har även visat sig kunna locka fram ”mörka sidor” hos mina kaniner. Från kärlek till girighet på bara någon sekund!
Att inta en nyserverad, färsk, väldoftande hö-hög tillsammans är en självklarhet för Hanna och Hans-Bobo.
Gärna sittandes så tätt som möjligt för att det är mysigare så.
Men som de mycket ljudkänsliga och läraktiga varelser kaniner är så uppfattar de direkt när matte är på väg ut för att rensa ogräs.
Hanna är först att reagera och störtar fram till gallret.
– Ge hit! Jag vill ha!!
När jag tror att det inte finns en millimeter maskros kvar på tomten så gör jag ett stort fynd i grannens angränsande häck. Där gömmer sig maskrosorna XXXL och lyckan ska vara total,
men kanske ändå inte..
När jag släpper ner dem till Hanna och Hans-Bobo försvinner all känsla av ”kärlek och mys och fin stund tillsammans”. Istället störtar de båda fram och sliter åt sig varsin maskros och paniken lyser i ögonen vart de ska hitta en avskild plats där de kan inta denna läckerhet utan ”hot”.
Hanna tar mittenspåret av hagen.
Hans-Bobo tar ytterkanten under syrenbusken.
Till och med nykomlingen Elsie sticker iväg ifrån mig med en blick som vittnar om rädsla att jag ska ta den ifrån henne, fast jag just gett den till henne.
När vi är inne på sista maskrosen vet girigheten ingen gräns.
Hans-Bobo har lyckats roffa åt sig den sista stumpen.
Men Hanna tänker inte ge sig. Hon kämpar för att slita den ur munnen på honom.
Det kan inte sluta i annat än en puss.
Maskrosorna XXXL är slut och friden är åter i kaninhagen.
Det kan vara konkurrens om allt dom söta djuren får. jag hade en katt hon blev väldigt bortskämd eftersom hon inte hade någon annan djurkompis i familjen.