”Life is like a box of chocolates… you never know what you´re gonna get”
Du känner säkert igen den berömda repliken ifrån filmen Forrest Gump och visst hade hans mamma rätt!
Ställ en passionerad chokladälskare framför en helt ny okänd chokladask och be denne välja EN pralin.
Antingen väljer man den som till sitt yttre fångar ens uppmärksamhet direkt och tycks skrika – Ta mig!
Eller så försöker man läsa sig till innehållet på kartongen för att slippa besvikelse.
Alternativt väljer man en ”doldis” i asken, en försynt pralin som man ändå tror kan erbjuda en oanad upplevelse.
Den enda säkra slutsatsen man kan dra är att så länge pralinen ligger kvar i chokladboxen och inte kommer in i munnen så vet man inte säkert vad man får.
Precis så är det när man ska välja en kanin eller ett annat s k ”burdjur” som sitter in en box – You never know what you´re gonna get!
Kaniner är söta som praliner. Helst vill man ha allihopa. Tro bara inte att de har sin fullt utvecklade kanin-personlighet så länge de sitter i boxen, förlåt buren.
Kaninen högst upp till vänster: Sara-Hanna-Charlotta
Från början en mycket osäker tjej på drygt ett år, som sedan skulle växa till en riktig kanindrottning som även inledde ett passionerat förhållande med duschdraperiet, vilket varade livet ut.
Kanin nummer två (den undre) : Gullan-Märta-Maj
Så totalt olik den första att jag trodde hon var sjuk och snart skulle dö. Men hon var bara väldigt lugn. Visade sig var en stark individ som var trygg i sig själv och väldigt tålig.
Kaninpojken (fotot till höger): Hans-Bobo, ( har egentligen 7 namn, men det får bli en annan gång…) oerhört skygg och osäker kille i början. Var som en liten fågel som aldrig fått flyga och hade löfte om sig att aldrig bli tam. I början var buren hans trygghet och han vågade inte lämna den fast dörren stod öppen. Idag är hela lägenheten hans och han HATAR att vara instängd om så bara någon minut. Han är fortfarande blyg i vissa situationer men har en riktig stridstupp inom sig när det gäller att försvara sitt revir och uppvakta honkatter. Han älskar mys och är smart så det är kusligt. (Han är den enda av dem som lever idag).
Vi får aldrig njuta en pralins egenskaper, charm och sötma genom att bara betrakta den i en box och vi vet aldrig vad vi får. Det är det som är så spännande!
Bra liknelse. Gäller också enligt mitt tycke på katter.