Intervju med Anna Bäckelin om skygga katter

Smådjursbloggens hjärta klappar lite extra för katter som har haft det tufft i livet och har svårt att visa tillit till oss tvåbentingar på samma sätt som andra tama katter. De blir dåligt behandlade i samhället för att de ofta anses vara ett ”problem”. Sparka på den som redan ligger är ofta en lösning för dessa katter. Inte nog med att de har blivit övergivna, misskötta, eller kanske aldrig varit älskade av någon, så ska de straffas ytterligare genom att skjutas eller fösas bort eller misshandlas ytterligare för att ingen orkar med dem. Varför ska man då hjälpa dem?

Kan en skygg katt bli lika tam och mysig som en ”social katt”? Hur närmar man sig en ”skyggis”?

För drygt ett år sedan träffade jag en tjej vars hjärta verkligen brinner för de här katterna och hon har varit socialiseringsansvarig på Kattstallet i Åkeshov och ägnar åtskilliga timmar av sin fritid till att hjälpa de här katterna, att spåra ägare, rådgivning åt djurpolisen och allmänhet. Hon gör även hembesök för att komma tillrätta med skyggt beteende eller andra beteendestörningar. Därför vill Smådjursbloggen göra en intervju för att ta reda på mer om hur man kan förändra sin egen attityd och få kunskap hur man själv kan hjälpa en katt som inte litar på oss människor.

Namn : Anna Bäckelin, Familj: Sambo och 3-årig dotter, Yrke: Projektledare inom fastighetsinstallationer. Fråga: Kattunge eller skyggis? SKYGGIS!!!

Hur länge har du intresserat dig för att hjälpa skygga katter?

-Jag har sen jag fick min första katt varit väldigt fascinerad över katters olikheter och personligheter. När jag flyttade till hus för över 12 år sen kom jag i kontakt med riktigt skygga katter. Det fanns, och finns fortfarande, en koloni av hemlösa katter i området. Jag har sen dess skapat ett kontaktnät av personer som hjälpt till med kastrering och omplacering av en del av dem.

Varför brinner ditt hjärta så starkt för dem?

-Jag är svag för de svaga och försvarslösa. Så vanvård eller orättvisor gällande djur eller barn gör att jag kan gå väldigt långt i mitt engagemang. Att jag ägnar så mycket tid åt katter är just att de är individer som ger mer än vad de tar. De ger mig energi och jag ger dem verktyg för att våga lita på människan. Det är en otrolig lycka att kunna kombinera en god gärning med kärlek.

Hur mycket tid spenderar du i genomsnitt per vecka åt katter?

-Under åren har ryktet om mitt nätverk spridit sig och privatpersoner hör av sig från olika områden i Stockholm. De behöver hjälp med infångning och placering av hemlösa katter. De behöver ibland hjälp med att få in sin sociala katt, som vägrar burtransport, när de ska till veterinären. Eller så behöver de beteenderådgivning per telefon eller att jag gör ett hembesök. Jag har i genomsnitt två personer per vecka som hör av sig. Och sen socialiserar jag skygga katter på kattstallet Åkeshov tre timmar i veckan. Så det blir nog i alla fall mellan 12-18 timmar i veckan.

Vad är enligt dig, den största felaktiga myten om dessa katter?

-Den största och värsta myten är att vissa katter aldrig kan bli sociala, trygga och nöjda katter. Denna myt genomsyras från allmänhet till myndighet. Som att t ex länsstyrelsen anser att katter på katthem ska adopteras inom 3 månader. Detta är en orimlig och löjlig regel, särskilt för de skygga katterna. Detta leder till mer stress än till något bra. En skygg katt ska kunna socialiseras på individnivå och inte enligt en tidsregel.

-Sen finns även myten om att sommarkatten klarar sig utmärkt när man kastar ut den till hösten. Människors vision om lycklig jakt på möss och varmbonat krypin i något gryt i skogen gör att de slipper ha dåligt samvete. Verklighetens öde innebär svält, förfrysning och vedervärdig död. Men det är inte människan beredd att ta ansvar för.

Vad är typiskt i en skygg katts beteende?

-En skygg katt kan bete sig på olika sätt beroende vad den varit med om. En kattunge som är född av en skygg mamma kopierar ofta sin mammas beteende. Den gör allt som den kan för att slippa ha kontakt med människor. Det skygga beteendet bottnar i rädsla. Antingen agerar katten utåt och går till attack. De biter, spottar och fräser och visar tydligt att man inte bör komma för nära. Sen finns de katter som hellre sluter sig. De lägger sig ofta och trycker i ett hörn om de inte kan gömma sig. Om man kommer för nära så kan de fräsa eller försöka visa sitt obehag på andra sätt. Det finns även de som blir helt apatiska. Det finns en del grundläggande mönster i skygga katters beteende, men alla beter sig olika. Därför är en individanpassad socialiseringsplan viktig, för att stressa katten så lite som möjligt samt få bra resultat i den sociala utvecklingen.

Kan en skygg katt verkligen bli riktigt tam?

-Absolut kan den det! Det finns inga omöjliga fall av skygga katter, alla kan bli sociala. Gällande katter överlag så är långt ifrån alla bekväma med att man t ex bär runt dem. Så målet är inte att de ska bli en katt som ohämmat går med på vad som helst. Målet är att de ska känna trygghet och vara hanterbara. Även katter har olika personligheter, såsom människor. Långt ifrån alla människor älskar att andra kommer inom deras personliga sfär eller inkräktar på deras integritet.

Hur ”tämjer” man den?

-Att tämja en katt går inte. Att få den trygg och ändra beteende går utmärkt. Jag tror att man måste förstå kattens behov och agera utifrån det. Man måste ha tålamod och hantera situationer efter kattens beteende, men samtidigt föra kattens utveckling framåt. Det är inte helt okomplicerat, men det går. Jag skulle råda personer som arbetar med extremt skygga katter att ta hjälp av etolog eller be om råd av annan beteendevetare. Det finns grundregler för hur man bör hantera en skygg katt, men mycket beror på katten, dess miljö och mentalitet.

Hur lång tid tar det?

-Det är en väldigt svår fråga att svara på. Allt beror på katten samt hur dess miljö är utformad. Är det en katt som lever inomhus som blivit skrämd under en period? Eller är det en katt född ute av en skygg mamma som lever ute i det fria? Jag har erfarenhet av alla möjliga olika kombinationer och det kan ta allt mellan ett par veckor till flera år. Beroende på vad målet är. Ett exempel är min egen katt. En katthona som är född ute. Hon smög och slet i mina soppåsar efter föda och som jag upptäckte tuggade på genomfrusna morötter i smällkalla vintern. Det tog ett år innan jag ens fick stå en bit ifrån när hon fick mat. Det tog ytterligare ett år innan hon vågade närma sig mina ben. Och det tog ytterligare ett år innan jag fick ta i henne. Människor har sagt till mig att det där är väl ingenting att satsa på. Det är bättre att avliva henne. Dessa människor skulle jag vilja att de såg henne nu. Hon ligger i knä, hon älskar att bli klappad, hon är numer en sådan katt folk skulle vilja ha. Skulle det då ha varit någon mening med att fånga in henne, stressa henne och avliva henne? I min värld är det otänkbart.

Är det något särskilt man ska tänka på i kroppsspråk när man närmar sig dem?

-Det människor ofta gör är att vara för intensiva. Det signalerar fara och otrygghet. Man bör aldrig stirra en katt i ögonen, då blir det en hotfull utmaning. Man kan blinka väldigt långsamt och gärna gäspa. Det gör att katten anser att det är en avslappnad och inte fientlig individ som står intill. Helst ska man vara på samma nivå, eller lägre, som katten. Och ska man närma sig så bör detta göras med försiktighet och med sidan vänd mot den. Man får läsa av kattens kroppsspråk om man kan ta det till nästa steg och sträcka fram handen med små rörelser. Dessa steg måste göras om och om igen. Det krävs tålamod och daglig träning.

Vad är viktigast att tänka på när det gäller de här katterna?

-Jag tycker att man måste vara medveten om att de flesta av de skygga katterna kommer från en, för dem, påfrestande miljö. Det är viktigt att man ser till var katts behov och erfarenhet.

Hur ska man få människors attityd att förändras när det gäller inställningen till hemlösa och förvildade katter?

-Det är väldigt svårt att få människor att förstå vidden av agerande och hantering av förvildade katter. Jag tror att man måste börja informera skolbarnen. Om hur viktigt det är att de inte skaffar en sommarkatt, en katt de inte ämnar ta med sig hem. Om barnen inser problematiken kommer även de vuxna så småningom påverkas och avstå att köpa den gulliga, förhoppningsvis, 12-veckors kattungen till barnen. Engagemang av kunniga personer och information i bra sociala medier kan påverka kattens status i samhället. Även påverka människors inställning till herrelösa katter.

Om man hittar en katt som står och ropar förtvivlat eller stryker runt tomten och man känner att något är fel, vad ska man göra? Många tycker ju att lättaste lösningen är att tänka att den ”nog har en ägare” eller ”det är väl inte mitt problem!”.. Har du något tips för den som inte kan ta hand om den själv och är rädd för mycket besvär och inte vill stöta sig med eventuella grannar?

-Det kan mycket väl vara så att det är någons katt, men kan även vara någons katt som inte hittar hem. Det man bör göra är att ge den mat och se om den har en tatuering i örat, oftast det vänstra. Om den har det så kan man söka på svenska kennelklubbens hemsida efter ägaren. Om den inte har en tatuering så bör man ta den till veterinär och se om den är chipmärkt. Man kan lägga upp en efterlysning på t ex blocket efter en ägare och sätta upp lappar i sitt bostadsområde. Verkar det inte finnas någon ägare så får man kontakta de katthem som finns i ens län och ställa katten i kö. Under tiden man väntar på plats så bör man, om man har möjlighet, ge den mat och vatten. Jag har för närvarande blivit kontaktad av en kvinna som står inför detta problem. Hon matar 4 vuxna katter och 3 kattungar. Jag jobbar med att hitta hem till dem. Förhoppningsvis hittar jag det innan vintern kommer.

Katthem söker ju ofta ”jourhem” för de här katterna för att de ska få en bättre chans att socialisera sig. Vad bör man tänka på/känna till om man funderat på att ta hem en ”skyggis”?

-Man måste inse att det inte är en knäkatt man tar sig an. Det krävs tålamod och återigen tålamod. Det man ska fundera på är miljön. Som exempel så är en barnfamilj är inte lämplig att ha en skygg katt placerad hos sig. Hemmamiljön måste vara tyst, lugn och ge katten möjlighet att utvecklas. Sen tycker jag att katten ska matchas med jourhem. Om det finns möjlighet till det. Ett katthem anser jag har större ansvar att placera rätt katt till rätt person. Inte ta en katt i mängden och placera ut till olämplig person, bara för att det råkar finns ett jourhem tillgängligt. Att chansa med kattens välmående är en hemsk inställning. Tyvärr sker det oftare än vad man kan tro. Resultatet blir ännu mer stress i kattens liv. Det finns mycket att tänka på innan en placering. En katt som är rädd för män bör helst inte hamna hos en man, en katt som känner sig otrygg ensam bör inte flytta ensam och så vidare.

Vilka egenskaper ska man ha för att vara lämplig som jourhem eller köpare till en rädd katt?

-Personer kan vara väldigt bra med katter, men samtidigt inte lämpliga för just skygga katter. En del personer och katthem har inte vare sig kunskap eller erfarenhet av skygga katter. Och då kan det sluta väldigt illa för katterna. Främst gäller lugn miljö för katten, sen är det fördel om man har någon slags utvecklingsplan för katten. Detta bör göras i samråd med någon som har kunskap om beteende och helst känner katten. Lämpligheten hos den som är jourhem eller köpare måste matchas med katten. Men generellt är tålamod en viktig egenskap man bör besitta. Det tar cirka 2-5 veckor innan en katt acklimatiseras till en ny miljö. Så man ska vara medveten om att det kan ta tid innan katten gör framsteg.

I Stockholm finns många övergivna och illa behandlade katter, känner du någon gång vanmakt och lust att ge upp och ”blunda för problemet”?

-Aldrig! Det känns tungt i perioder när jag inser att människor med flit plågar katter. Det finns vissa områden i Stockholm där unga män har som sport att kasta sten på kattmammor med ungar eller lura kärlekstörstande katter till sig och fånga in dem. De körs ut i ett skogsområde där männen smetar in senap i anus på katterna, vilket gör fruktansvärt ont. Sen släpps katten fri och springer då givetvis med full fart på grund av smärtan. Höjden av tillfredställelse männen får är när de får skjuta med luftgevär/soft airguns efter den rusande katten. Den som träffar får väl bäst poäng? Detta är ett av många fruktansvärda exempel då katten skadas, både fysiskt och mentalt. En social katt kan på några minuter skapa en fasansfull rädsla för t ex män, höga ljud och händer. Det här kan ta flera månader att reparera och det känns frustrerande att hjälpa en katt och bygga upp förtroende för människan när det hade kunnat räcka med att hitta ett hem för en lugn, trevlig knäkatt. Men blunda för problem, det kommer jag aldrig göra. Vanmakten för dessa fall är total, men jag gör det som krävs för att katten ska övervinna sin rädsla.

Det jobb du gjort för de här katterna har inte gett dig en fetare plånbok och är inte den typ av hjältedåd tidningarna skriver om, vad är det största du får tillbaka av det du gör?

-Jag har spenderat både tid och pengar och när jag räknar på timmar och kronor känns det orimligt. Men i orimligheten finns min drivkraft som gör att det är värt det. Den största belöningen är när en katt, som vid ett första möte spottat, fräst och helst vill attackera, visar tillit. Belöningen är ett slick på handen, en stund av spinnande, en beröring som leder till ryggläge och avslappning. De tecken som visar ett mitt arbete gjort katten till trygg är all belöning jag önskar. Och detta gör att jag förmår att hjälpa nästa katt. Och nästa. Och nästa.

Om du fick säga en mening till alla människor därute som tycker att förvildade katter är inget att satsa på, vad skulle det vara?

-´Time spent with cats is never wasted´,/Sigmund Freud

Något övrigt du vill säga?

-Att vi människor så gärna lägger skulden på någon annan är märklig. Är det de förvildade katternas fel att de är så många? Är det de förvildade katternas fel att de ”stör” vid människors tomter? Ta ert ansvar och hjälp till. Sluta skaffa sommarkatter ni kastar ut till hösten. De blir fler eller svälter och fryser ihjäl. Det är få som klarar av att skaffa föda och de som har oförmågan att hitta mat leder till en fruktansvärd död. Man kan tro att ”naturen har sin gång” så det blir balans. Men katter är väldigt fertila så det blir fler kattungar än de som plågas ihjäl. Och ju fler ungar som föds, desto fler kommer plågas ihjäl. Dessa kattungar kommer senare få ännu fler kattungar osv. Ja, konsekvenser blir kolonier av katter som människan stör sig på. Men kan man lägga skulden på katten? Eller borde människan stå sitt kast och ta på sig ansvaret för den skuld som hon orsakat?

Vad önskar du dig mest just nu?

-Jag förstår att människor inte vill eller har möjlighet att ha samma engagemang som jag. Det jag önskar just nu är att 1% av Sveriges befolkning kunde avstå en kaffe på stan och bidra med kostnaden för denna till att hjälpa en katt. 1% som bidrar med 20 kronor skulle kunna rädda livet och ge 1000 stycken katter ett bättre liv. En kaffe eller 1000 liv. För mig är inte valet så svårt. Jag önskar att fler förstår genomslaget av att lite gör mycket, om vi gör det tillsammans.

Smådjursbloggen tackar varmast för intervjun och hoppas alla läsare fått upp ögonen för de ”osynliga hjältarna, katterna” därute som kommer att kämpa i vinter och långt ifrån alla kommer att överleva. Du kan vara med och göra en skillnad för dem redan nu.