I morse när jag skulle bestämma mig för vad som skulle bli dagens inlägg så kom den här historien upp hela tiden. Faktum är att den har gjort anspråk på mig från och till senaste veckorna. Men att lägga upp den på bloggen? Förnuftet protesterade högljutt. Händelsen är ju ifrån 2007 och saknar helt ”nyhetsvärde”. Men efter dagens research så har förnuftet fått ge efter och här kommer historien om mirakelkatten Engla. Kanske är det just hon som vill att den ska berättas.
När jag var liten åkte familjen oftast till Öland på somrarna. Jag älskade Öland (gör jag fortfarande) och när jag var barn var det magiska ögonblicket att åka över Ölandsbron. Den var som en enda lång hög gigantisk brygga över till paradiset – långa sandstränder, snäckor, bad, sol, glass och barndomskärleken. Det var min barndomsbild av bron. Sedan 2007 har jag tänkt på något helt annat när jag åker över den. Jag har tänkt på katten Engla och hennes öde.
Det här anslaget fick mig att köpa Hemmets Journal 27/9 2007. Historien inne i tidningen var något jag antagligen aldrig kommer att glömma. Djur berör och Englas berättelse gör det mer än vanligt. Den som någon gång har passerat Ölandsbron under högsäsong kan lätt förstå hur hon måste ha känt när hon ifrån att ha varit en familjemedlem helt plötsligt överges och kastas ut på denna höga bro, ibland alla bilar, utan en chans att hitta ett gömställe. Bara möta döden i fullkomlig skräck. Hur den mänskliga rasen kan handla så fullständigt hjärtlöst är obegripligt. Men som tur var såg någon annan Engla och ändrade kurs för henne. Hon fick ett mirakel. Här kan ni se korta utdrag ur artikeln.
Vill du läsa hela artikeln så kan du kolla här: http://www.hemmetsjournal.se/Manniskor/reportage/Mirakelkatten-Engla-overlevde-hopp-fran-Olandsbron/
Vid lunchtid idag när jag fortfarande kämpade emot att göra detta inlägg så började jag söka på nätet om det gick att spåra Camilla Henningsson och på något sätt få reda hur Engla har det idag? Hon var ju trots allt bara 1 år när artikeln publicerades 2007, så det kunde ju finnas hopp om att hon fortfarande levde. Jag hade tur över förväntan och fick inom en timme tag på Camilla, Englas räddare och matte, på telefon. Jag sa bara att jag hade kvar artikeln ifrån 2007 och var nyfiken om Engla levde idag? Innan hon hann svara så visste jag.
– Nej, hon har gått bort, svarade Camilla.
Trots att jag anade så blev det lite av en kalldusch, jag var ju ändå så nära nu…
– Hon dog för en vecka sedan, fortsatte Camilla. Hon hade återkommande problem med ett bråck som hon kan ha fått i fallet ifrån bron. Vi lät henne somna in nu. Men hon bodde här och hade ett bra liv alla år sedan jag hittade henne.
Englas liv har precis tagit slut, men hennes historia kommer leva kvar hos alla dem som känner till den. Vila i frid Engla, du är nog i ett annat paradis nu.