Nu är det 1:a advent och då firar vi ”Kattens dag”!

Smådjursbloggen är tillbaka och vill berätta en riktig solskenshistoria, om katten James som hittade hem förra helgen, efter att ha varit försvunnen i 6 år.

För en dryg vecka sedan satt en hungrig liten grårandig katt och tiggde mat utanför Susanne Nilssons lägenhet i Bagarmossen. Katten var skygg och Susanne var katträdd, men hon förstod att det var en ledsen, vilsen själ och gav den mat 1-5 ggr/dag, för att den inte skulle svälta ihjäl. Så var det i drygt 5 ½ år. Hon trodde att det var en honkatt och kallade den Lillan.

 Susanne berättar för Smådjursbloggen:

-”Jag är egentligen katträdd och håller avstånd till katter jag inte känner. Den här katten dök upp utanför min lägenhet tillsammans med en annan katt i mars 2009. Kort därefter blev den andra påkörd och den här fortsatte att komma ensam. Då hade den ett halsband så jag hoppades bara att den skulle gå hem till sig igen, men det gjorde den inte. Den var väldigt skygg och rädd för rörelser. Jag ringde runt till många katthem och bad om hjälp, men ingen kunde ta emot den. Jag ville inte svika den, så jag stannade alltid hemma så att den skulle få mat.”

-Hur känns det att hitta ägaren efter så lång tid och vad ska du göra nu?

-Jag är väldigt tacksam att Anna Bäckelin kom och hjälpte mig. Det blev mycket glädjetårar att det löste sig till sist. Samtidigt saknar jag den lite och hoppas ägaren hör av sig någon gång. Det skulle vara roligt att få veta hur det gått.

-Nu kommer jag dock att kunna resa mer och det första jag ska göra är att besöka min syster. Eftersom jag är pensionär och inte har så mycket pengar så blir det en lättnad att inte behöva köpa så mycket kattmat.

 

DSC_0298 (Large)Anna Bäckelin, som Smådjursbloggen känner och skrivit om tidigare, dröjde inte att hjälpa Susanne och katten när hon fick vetskap om situationen.

Onsdag 19 november:

Anna skickar ett sms som lyder: ”Hej! Känner du någon som har ett rum över som kan ha en katt tillfälligt tills jag hittar ägaren. En katt som gått hemlös i 5 ½ år minst. Överlevt iskalla vintrar o vill inte att den ska behöva genomlida en till…. Den är öronmärkt så en ägare finns. Hoppas bara den är registrerad”.

Fredag 21 november:

Anna ringer en snabbis: – Vaxholms katthem har hört av sig och ställer upp!

Katten fick nu en tillfällig bostad i väntan på att hitta ägaren eller en ny ägare om den gamla inte gick att få tag på.

Lördag 22 november:

Kl: 15.00 Nytt sms från Anna: ”Katten infångad!”

Kl 16.30 Anna ringer och berättar att hon och Madeleine på katthemmet i Vaxholm har spårat ägaren via öronmärkningen. Ägaren blev chockad och fick gråten i halsen när hon förstod att det kunde vara hennes katt. Hon hade nämligen gett upp hoppet för länge sedan att få återse honom. Katten som man först trodde var en honkatt visade sig vara en kastrerad hankatt vid namn James.

Söndag 23 november:

Katten James återförenas med matte. Trots alla dessa år av separation så rådde inga tvivel om att James kände igen matte och var glad att se henne. Läs mer om själva återföreningen och se bilder på katten James här:

https://www.facebook.com/katthemmetivaxholm?pnref=story

Anna Bäckelin berättar för Smådjursbloggen om själva infångandet:

-Susanne bodde på första våningen så jag placerade kattburen där den brukade få mat. Efter en dryg timme dök katten upp och gick in i buren. Först var den helt galen och sjövild när luckan gick igen, men så fort vi kom in i bilen så lugnade den ner sig. Väl framme vid katthemmet så gick det att ta i den och undersöka öronmärkningen. Jag kunde se 4 av 5 siffror och vi lyckades spåra ägaren inom loppet av cirka 15 minuter. Det avgörande att vi hittade ägaren var att den var registrerad, men utan Susanne hade den aldrig överlevt. Hon har gjort en heroisk insats.

Det finns flera faktorer som avgjorde att den här katten hittade hem:

1. Susanne som troget matade katten på samma ställe varje dag. Katten hittade en trygghet och rutin i sin annars vilsna tillvaro och det blev lätt att veta vart infångningsburen skulle placeras.

2. Katthemmet som erbjöd katten en fristad gjorde det värt att fånga in den.

3. Anna som kunde ställa upp med en bur som på ett säkert sätt kunde fånga in katten och sedan transportera den till katthemmet.

4. Katten var öronmärkt OCH REGISTRERAD på ägaren.

Registrering av katter kan göras på SKK´s sida http://www.skk.se/sv/om-skk/djuridse-skks-agarregister/ eller på Sverak www.sverak.se. SKK tar ut en engångsavgift. Sverak är gratis. Smådjursbloggen vill uppmana alla kattägare att kolla upp att deras katt(er) verkligen är registrerade på någon/eller båda av dessa sidor. Veterinärer som märker katter skickar in registreringen när märkningen görs, men om ägaren inte betalar avgiften till SKK kan den försvinna.

Att en katt som varit på rymmen så länge och sedan får återförenas med en överlycklig ägare lämnar väl inget hjärta oberört. Helt säkert är att det finns fler katter därute i James situation som behöver komma hem. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att hjälpa dem. Låt oss göra det.

Läs gärna Smådjursbloggens tidigare intervju med Anna Bäckelin om skygga katter:

http://smadjursbloggen.se/intervjuer/intervju-med-anna-backelin-om-skygga-katter/